Lisebergs dolda vingård – nu till salu

Lisebergs dolda vingård – nu till salu

Dela den här artikeln

Ett hundra år gammalt radhus i engelsk stil. Varsamt renoverat och väl omhändertaget av samma ägare i 43 år. Lägg därtill ett 20-tal vinstockar som vid bra år kan ge upp till 40 liter vin. Nu är drömboendet i Liseberg till salu.

 

Vartannat år, tidigt på hösten, bjuder Mats Sturaeus och hans fru Ghada in 40, 50 gäster på vinprovning. Vinet som serveras är själva definitionen av närproducerat – druvorna växer i den egna trädgården på Staffan Stallares väg i Liseberg. Och i källaren till det gamla radhuset i engelsk stil växer vinets karaktär fram i lagring på svenska ekfat.

– Det var något av en chansning, att plantera vinstockar här, säger Mats Sturaeus. När jag satte första plantan i jorden visste jag inget om områdets jordmån eller hur väl den skulle ta sig.

Mats Sturaeus flyttade till huset i Liseberg som 26-åring, tillsammans med sin dåvarande fru och två små barn. Hyresrätten i Hornstull kändes inte optimal för barnfamiljen, som letade efter ett lugnare område. Vid första anblick var det redan då gamla radhuset i stort renoveringsbehov, med bland annat högspolande toaletter och en oinredd vind. Men samtidigt hade huset en inneboende charm som nästan direkt slog rot i Mats Sturaeus:

– Det präglades av ett slags lugn och välbefinnande. Till och med en speciell doft. När jag klev in i sovrummet och västsolen sken in, bestämde jag mig. Det var här jag ville leva och bo.

K-märkt hus med välbevarad historia

Radhusen på Staffan Stallares väg uppfördes 1920 och var då flerfamiljshus. I dag är husen k-märkta och de kulturhistoriska värdena ska till viss mån bevaras.

– Sådana här hus byggs inte i dag. Allt präglas av gammal byggnadsteknik – murar som är tjocka, betong med sten och inte en spånskiva någonstans. Slår jag in en spik i väggen fastnar den. Och så finns det något oerhört charmigt med att huset inte är så exakt genomtänkt och planerat i varje kvadratmeter. Istället ges utrymme till egna lösningar som bidrar mycket till husets karaktär, säger Mats Sturaeus.

Att huset är en historia i sig märks även i trädgården, där en lyckosam slump ledde till att Mats grävde ner sin första vinstock i den bördiga lerjorden i slutet av 1980-talet. Vid ett besök på en närliggande plantskola hittade han en vinplanta, som han fick köpa trots att den inte tillhörde plantskolans sortiment och ingen kände till dess ursprung.

– Jag hade testat göra fruktviner, men resultatet var sliskigt och aldrig särskilt bra. När jag hittade vinstocken tänkte jag att det var värt en chansning. I ärlighetens namn var de första årgångarna inte särskilt lyckade, men ju fler vinstockar jag planterade, ju mer lärde jag mig.

Slår ett slag för svenska viner

Enligt Mats Sturaeus har svenska viner ett oförtjänt dåligt rykte och en vanlig fråga han får är, ”Är det drickbart?”. Han menar att frågan tyder på okunskap. De flesta svenska vinodlare gör små kvantiteter och kan därför lägga stort fokus på hantverket. Något som gäller även för Mats, som med åren förfinat sin kunskap och fördjupat sitt intresse. Han lagrar alla sina viner på svenska ekfat – och har hittat druvsorter som står pall för nyckfulla svenska somrar:

– Min odling består av de blå druvorna merlot, rondo, lambrusco och de gröna vroege van der laan, vidal och solaris. Om jag skulle beskriva Lisebergs något unika terroir skulle jag säga att de vita vinerna är friska med ett lätt oljigt avslut. Rondo och merlot ger ett lättdrucket vin som är snällt och känns bra i munnen. Den som framför allt sticker ut är lambruscon, med sin helt egna karaktär och smak av körsbär. För att komma till sin rätt lagrar jag den i tre fyra år, säger Mats Sturaeus.

Lämnar över sin odling

När nu Mats och Ghada bestämt sig för att sälja huset är förhoppningen att hitta en köpare som vill bevara Lisebergs dolda vinodlartradition:

– Min dröm är att någon som är genuint intresserad ska ta över huset, både av husets historia och vinstockarna. Och jag finns självklart tillgänglig, om den framtida ägaren vill ha hjälp med att komma i gång med odlingen.

Mats lämnar dock inte huset tomhänt, utan har bestämt sig för att plocka med några av vinstockarna till den nya trädgården. Dessutom behåller han vinetiketterna, som föreställer det unika radhuset på Staffan Stallares väg:

– Etiketten har blivit mitt visitkort. Även när jag flyttar härifrån, kommer jag alltid bevara minnet av det här huset, säger Mats Sturaeus.

Dela den här artikeln